Bellman: Charon i luren tutar [FE 79]

Charon i luren tutar,

Stormarna börja vina,

Trossar och tåg och klutar

Lossna nu till slut.

Månan sin rundel slutar,

Stjärnorna sorgligt skina,

Till sin förvandling lutar

Snart min livsminut.

Snart nu mitt timglas utrinner;

Charon ror allt vad han hinner;

Vattnet vid åran

Pollrar i fåran,

Och på det blanka

Svävar en planka,

Kolsvarta likpaulunen gungar floden fram

Vid rök och damm :||:

Och gastars tjut.

Krögarmadammer raska,

Stärken mig på min resa,

När jag till fädrens aska

Samlas skall i natt!

Krögarne stå så baska,

Rödblommiga och hesa,

Borga mig knappt en flaska

På min gamla hatt.

Mor, där på tavlan vid disken,

Stryk ut två öre för fisken,

Dito det öret

För gamla smöret,

Noch för den ålen

I gröna skålen,

Noch för den där potates, som jag i mig drar -

Vad den var rar :||:

Och trind och platt.

Jag gör mitt testamente,

Där jag vid stånkan sitter.

Läs du själv opp patente’,

Läs, mor Maja, själv!

Bort världsligt regemente!

Världen blir mera bitter.

Stjärnklara firmamente’,

Mig nu övervälv!

Men mer jag stånkan nu skakar,

Klang, vad den vörten mig smakar!

Skummet det jäser,

Fradgar och fräser

Dropptals från truten

Ned på syrtuten.

Det gör mig gott, mor Maja, det var öl med rang.

Klang, mutter, klang :||:

Vid Charons älv!

Huvu’ på axeln hänger,

Kroppen sig framåt lutar,

Nacken den slår och slänger,

Men, o gudar, men

Ögat med tårar blänger

Uppå de granna klutar,

Som fordom med ducriner

Knäpptes trångt igen.

Men se på böxorna bara!

Säj, ä de plaggen ej rara?

Söndrig är västen,

Lappad ar resten,

Strumporna korta,

Hälarna borta;

Och den där dyra skjortan var, mor Maja, märk,

Beckmanskans särk :||:

För tu år sen.

Nu står jag mitt i båten.

Kors, vad det roret gnisslar!

Skuggorna, hela bråten,

Skvalpa bak och fram.

Eolus kväver gråten,

Charon på pipan visslar.

Hjälp, hör den mörka ståten

För ett hiskligt larm.

Blixt, norrsken, dunder och fasa

Runt kringom skyarna rasa,

Karlvagnen välver,

Glimmar och skälver,

Stjärnorna slockna,

Stränderna tjockna,

Tills i den svarta skuggan inga himlar syns.

Mitt kval begynns. :||:

God natt, madam!

• Artist:Barock am Main