Elvira Madigan [Finnish translation]

Sorgerliga saker hända

Än i våra dar minsann,

Sorgerligast är dock denna

Den om fröken Madigan.

Vacker var hon som en ängel:

Ögon blå och kind så röd,

Smärt om livet som en stängel;

Men hon fick en grymmer död.

När hon dansade på lina

Lik en liten lärka glad,

Hördes bifallsropen vina

Ifrån fyllda bänkars rad.

Så kom greve löjtnant Sparre,

Vacker var han, utav börd,

Ögon lyste, hjärtan darre,

Och hans kärleksbön blev hörd.

Greve Sparre han var gifter,

Barn och maka hade han,

Men från dessa han nu rymde,

Med Elvira Madigan.

Så till Danmark styrdes färden.

Men det tog ett sorgerligt slut,

Ty långt ut i vida världen

Tänkte de att slå sig ut.

Men se slut var deras pengar,

Ingenting att leva av!

För att undgå ödet stränga

Bygga de sitt bo i grav.

Och pistolen full av smärta

Greven tar och sikte tog

Mot Elviras unga hjärta:

Knappt hon andas, förr´n hon dog.

Ack mig hör, Ni ungdomsglada,

Tänk på dem och sen Er för

Att Ni ej i blod få bada

Ni ock en gång, förr´n Ni dör!

• Artist:Swedish Folk