Fredmans epistel n:o 38 – Undan Ur Vägen lyrics

Undan ur vägen.

Se hur profossen med plymager -

svänger guldyxan -

tills allt blir undanröjt!

Se, piparn, stolt

med små mustascher,

trind och rödblommig -

tar fram sin mässingsflöjt.

Trumslagarn trumlar.

Mollberg framför går på tå.

Ryter och mumlar -

Och ropar "Stå!"

Se den där token,

Så desperat han armen svänger -

välver en pinne -

och dunkar på ett skinn.

Två tallrikar en annan slänger.

En i ett valthorn han pruttar, tjock och stinn.

En går och pinglar

med en grytring mot ett spjäll,

samlar i ringlar

Et dödligt skräll.

Tjänare Mollberg.

Se, hur han tätt och hjulbent kliver -

Gråtögd och blixtfull och som en anka from.

Och efter trippa i full iver

Lejon och Lustig och Lax och Dunderbom.

Skörtet han viker -

Och uppå gehänget ser.

Hör, hur han skriker:

"Stå, räta er!"

(vers 4)

Nicka åt Mollberg.

Ser mutter inte hur han nickar,

Lyfter på hatten och grinar uppå skämt?

I takten han på klacken vickar:

"ett tu och ett tu" - "håll takten, trampa jämnt!"

Se hur han sprätter -

Med ny piskperuk och skor.

Vita stövletter -

Och sorgeflor.

Se Dalbergs Kajsa,

Var hon i gluggen står och gråter.

Blödig och vindögd -

och med en svarter kjol.

Hör, ini gränden harpan låter.

Krägarn han skrattar och spelar på fiol.

Liksom en nunna,

Bomans änka, prydd med dok -

full mot en tunna -

står med sin bok.

Där går processen.

Kamrater, vem är död i gränden?

Jo, korpral Boman, som låg så vattusjuk.

Se Christian Wingmark, närmsta fränden,

Med viter näsduk -

och svart rosettperuk.

Han mitt i ledet -

går vid Bergström - så därnäst,

Kyparen Ede,

och så en präst.

(vers 7)

Där går orgtramparn,

och så tornväktarn i Katrina -

krögarn på Sodom -

och krögarn på Krypin.

Rör spelet, låt trianglar vina!

Trumslagarn virvlar

och dunkar på ett skinn

Tätt framför vakten

lunkar klockarn, röd och full,

här, efter takten

en skovel mull.

Ja, korpral Boman

Han nu har kastat plit och balja.

Nu är han döder.

"Ack. Är han död. Bevars!"

Han sista gång mustaschen talja -

på Bruna Dörren, i fjol, den sista mars.

Vi tyckas raska?

Men vad är vårt liv? Ett bloss.

Boman, din aska -

hedras av oss!

Rider er djävuln.

Stå rätt i ledet! Rätta felet!

Höger-om vänder er.

Skyldra med musköt.

Musköt på axel! Rör på spelet!

Lägg an i vädret.

Ge fyr...för fot. Ditt nöt.

Bomans Mandater.

Prisas uti Bacchi trakt.

Hurra, Kamrater.

Tack för god vakt.

• Artist:Carl Michael Bellman