Fredmans epistel n:o 48 – Solen glimmar blank och trind [English translation]

Varuti avmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769

Solen glimmar blank och trind,

Vattnet likt en spegel;

Småningom upblåser vind

I de fallna segel;

Vimpeln sträcks, och med en år

Olle på en Höbåt står;

Kerstin ur Kajutan går,

Skjuter lås och regel.

* * *

Stålet gnistrar, pipan tänds,

Olle klår sit öra;

Rodret vrides, skutan vänds,

Gubben har att göra;

Under skarpa ögonbryn

Grinar han mot soln i skyn;

Kerstin, gubbens hjertegryn,

Skal nu seglen föra.

* * *

Seglen fladdra, skutan går,

Jerker tar sin lyra,

Lyran brummar, böljan slår,

Alt med våld och yra;

Skutan knarkar, bräcklig, gles,

Vimplens fläkt i toppen ses,

Tuppen gol så sträf och hes.

Nu slog klockan fyra.

* * *

Movitz stöt åt dem i lurn,

Som på skutan fara.

Olle du hvad kostar Tjurn?

Lyssna hvad de svara.

Hör hvar är ni hemma ni?

Ifrån Lofön komma vi

Med Grönsaker, Silleri,

Mjölk och Äplen klara.

* * *

Si en Julle skymtar fram,

Marjo åran lyftar,

Med sin löfbrodd, mjölk och lam

Hon åt tullen syftar,

Har i knä en bytta smör,

Kersbärs-korgar frammanför;

Marjo nu sin lofsång gör,

Snyter sig och snyftar.

* * *

Ulla Winblad skratta, sjung,

Spritt vid solens strålar,

Jäspa ej, lös upp din pung,

Tag fram band och nålar;

Fästa din salopp igen

Nös du? Prosit lilla vän!

Si där har du Hessingen,

Gröna trän och pålar.

* * *

Lilla Fästman på dig ser,

Kom min Norström lilla,

Sätt dig bred vid mej, sitt ner,

Fritt din låga stilla;

Vi ha alla lika rang.

Lustigt! hör basuners klang.

Prosit och Contentement!

Dyrbar ögonvila.

* * *

Kon i vassen skylt sin kropp,

Snärd i våta tågen,

Bruna Oxen kastar opp

Himmelsblåa vågen,

Ängen står i härlighet,

Kalfven dansar yr och fet,

Hästen tumlar stolt och het,

Svinet går i rågen.

* * *

Vid et träd uppå en slätt

Syns en Skytt förbida

Dagens gryning klar och lätt,

Foglens sång och qvida;

Bakom trädets tjocka stam;

Bössan syns och skymtar fram,

Hunden trogen som et lam

Står vid skyttens sida.

* * *

Morgon supen, Movitz, går;

Ljuvligt böljan svallar;

Ser du Ekensberg? Gutår!

Hör hur folket trallar;

Där framsätter en sin fot,

Klotet käglorna slår mot;

Hör du dunsen af hans klot

Uti bergen skallar?

* * *

I en löfsal kring ett stop

Några bussar skratta,

Ropa trumf, och allihop

Uti stopet fatta;

Somliga med sträckta ben

Sova gott och snarka ren,

Vila hufvud mot en sten

På en blomstermatta.

* * *

På den klippan, där vid strand

Sjelf Chinesen målar,

Bildar, af en näfva sand,

Skönsta blomster-skålar;

Uti leret brännes in

En Apelles pensel fin.

Ulla Winblad, min Cousine!

Ser du hur det prålar.

* * *

Såg du nu Mariæberg,

Så se längre neder;

Med en gul och bleknad färg

Sig ett tjäll utbreder.

Fönstren glittra, kännen J

Ej Salpetersjuderi?

En gång, Ulla, raillerie!

Palten dit dig leder. [1]

* * *

Fällom lodet på vårt djup,

Jäspa ej och nicka,

Sov ej, öpna flaskan, sup,

Bjud Mamsellen dricka;

Vakna Movitz, ser du ej

Lazaretts palats, så säj?

Akta näsan du på dej

För hvar vacker flicka!

* * *

Tornens spetsar blänka ren,

Kors och tuppar glimma,

Morgonrodnas klara sken

Syns i vattnet strimma;

Barnet leker gladt vid strand,

Samlar stenar i sin hand,

Slungar stenen dit ibland

Där som gässen simma.

* * *

Lossa tågen, seglen fäll,

Ren syns Skinnarviken,

Med dess Kojor och Castell,

Branta berg och diken;

Under små kolsvarta tak

Gnälla pumpar, eld och brak,

Hästen sträcker foten spak,

Gnäggar, rädd för spiken.

* * *

Med sitt klappträd ner vid strand

Pigan står så kåter,

Knyter til sitt förkläds-band,

Och sin barm uplåter;

Barbent hon på bryggan står,

Räknar slagen klockan slår,

Flitigt sig på benet klår,

Svettig, sur och våter.

* * *

Allstäds gott, men hemma bäst!

Sakta, lät oss unna

Vattukörarn med sin häst

Hvälfva om sin tunna;

Kärlet glittrar, hjulet går,

Sprundet sprutar, hästen slår.

Om den prakt för ögat står

Sjunga de som kunna.

* * *

Jeppe tutar, trumman går,

Böneklockan klämtar;

Sotarn svart i skorsten står,

Visslar, sjunger, skämtar;

Bagarn sina korgar kör,

Smeden ren sin slägga rör,

Ren båd' Knekt och Granadör

Vid geväret flämtar.

* * *

Skyndom dit vår hydda fins,

Gömmom not och flöte;

Stöt uti basun, och mins

Detta glada möte.

Farväl Jörgen, Truls och Hans!

Farväl flickor, spel och dans!

Ulla tog sin myrten krans

Uti Neptuns sköte.

* * *

Norström stjelper sin peruk

Af sin röda skalle,

Och min Ulla blek och sjuk

Lät sin kjortel falla,

Klev så bredbent i paulun;

Movitz efter med basun:

Maka åt dig Norström! Frun

Hör ju till oss alla.

↑ Då detta skrefs, var på Kongsholmen en Salpetersjuderi-inrättning,

och därvid et Tukthus.

http://sv.wikisource.org/wiki/Fredmans_epistel_n:o_48

• Artist:Carl Michael Bellman
• Album:Fredmans epistlar