Gustaf Fröding - Vackert väder

Klar låg himlen över viken,

solen stekte hett,

och vid Haga ringde Hagas

gälla vällingklocka ett.

Brunnskogs kyrka stod och lyste

som en bondbrud, grann och ny.

Över björkarne vid Berga

som ett hattflor på en herrgårdsfröken

svävade en sky.

Och som jättelika nämndmän,

samlade till häradsting,

stodo skuldra emot skuldra

mörka höjder runt omkring,

och som högtidsklädda långskepp

summo Värmelns holmar fram,

över stäven susa granar,

alar susa över toften,

tallar över akterstam.

Gamle Hurra stod på branten

vid sin stugudörr,

kanske i hans gamla hjärta

lyste solen, lyste livet

litet varmare än förr.

Gamle Hurra, gamle Hurra,

kanske tänkte han som jag:

det är ändå skönt att leva

- vilken strålande, orimligt

obeskrivligt vacker dag!

Men vad är det, hör, det fnissar

bortom holmarne vid näset,

vad är det för sällsam låt?

Är det flickor som i viken bada

eller är det

flickor i en båt?

Tio vita frökenhattar

stucko plötsligt fram ur vassen,

just där sundet vidgar sig,

tio skadeglada halsar

skrattade åt mig.

Jag blev verkligen förargad

över denna skrattsurpris

men jag rodde ändå ditåt,

mitt i skocken satt ju själva,

själva självaste Alice.

Och jag reste mig i båten

och jag tog ett tag åt mössan,

ett förläget tag,

och jag rodnade och sade:

det är utmärkt vackert väder,

vacker väderlek i dag!

"Mycket sant och mycket snillrikt,

bravo, bravo, bravo, bra,

högst poetiskt, sant och snillrikt,

högst poetiskt, hahaha,"

skreko alla flickorna,

och de öste vatten på mig

och Alice var obarmhärtig,

hennes hjärta var som is,

och jag snubblade i båten

och jag föll på knä och sade

smärtefullt på Cæsars vis:

även du min, även du min,

även du, Alice!

• Artist:Gustaf Fröding