Tanker i Ligurien lyrics

Om man lever i en ankdamm,

och är fullständigt tillfreds,

tror man snart att gölen är en ocean.

Då blir näckrosen en urskog

och man själv en mänsklighet,

och på varje fråga har man själv ett svar.

Och allt bortom horisonten

känns skrämmande och fel,

som ett onaturligt, obegripligt spel.

Då blundar man och jäser

av självbelåtenhet,

och dumheten blir snart ens religion.

Då sitter man i Stockholm,

i Lund och Göteborg,

tre flugskitar i utkanten av världen,

och bedömmer och förkastar,

på krogar och i kök,

och avgör vad som har och saknar värde.

Där vet man mer om Kina,

Peru och USA

än dom töntar vet som lever där var dag.

Man behöver inte fråga

dom själva hur det är,

och man behöver verken läsa eller resa.

Det är som om man i Kairo

kräver köttbullar med lök

som smakar som om mamma hade gjort dom.

Eller som att på cafèer

i Paris, betälla sill,

och om dom tvekar peka tinningen emot dom.

Som att hålla Bajen före

en sketen pyramid,

och en schottis före Beethovens mystik.

Då blir man sån som tysken

är i norditalien,

och då får man all den kärlek man förtjänar.

"Ja, kärleken är vacker

det är människan som är ful."

som *Wennerberg säjer när han är på örat.

Ska man skylla på systemet

eller kanske på sej själv?

Vem bestämmer vad man anser man ska göra?

Men den som bara blundar

är inte riktigt blind,

även om det vore satan så bekvämt.

Och om folkhemspräktigheten

ger en ständigt bryderi

får man kanske gå och titta sej i spegeln.

Från min klippa i Ligurien

ser jag bönderna som går

och svänger sina liar ner' i dalen.

Dom arbetar med kroppen,

under Solens vita klot,

för gamlingarna, kvinnorna och barnen.

I min stuga är jag allting,

ute i världen ingenting.

Vilket värde vill jag sätta på mej själv?

Vill jag någonsin begripa

den jord vi springer ur

får jag nog se till att va en smula ödmjuk!

• Artist:Björn Afzelius
• Album:Globetrotter (1980)